Även den mest omsorgsfullt skötta bönodlingen kan drabbas av angrepp från sjukdomar och skadedjur. Dessa kan snabbt reducera skörden och i värsta fall förstöra hela odlingen. Att som odlare ha kunskap om de vanligaste hoten, kunna identifiera tidiga symptom och veta hur man bäst förebygger och bekämpar dem är avgörande för att skydda sina plantor. Integrerat växtskydd, som kombinerar förebyggande åtgärder, biologisk kontroll och, som en sista utväg, riktade behandlingar, är den mest hållbara och effektiva strategin. Denna artikel ger en översikt över de vanligaste sjukdomarna och skadedjuren som angriper bönor och hur du kan hantera dem.
Svampsjukdomar utgör ett av de största hoten mot bönor, särskilt under fuktiga och varma väderförhållanden. En av de mest kända är bönrost, orsakad av svampen Uromyces appendiculatus. Symptomen börjar som små, vita, upphöjda prickar på bladens undersidor, vilka senare utvecklas till rödbruna, dammiga pustlar som påminner om rost. Vid kraftiga angrepp kan bladen gulna och falla av i förtid, vilket försvagar plantan och minskar skörden.
En annan vanlig svampsjukdom är bönfläcksjuka (antracnos), som orsakas av svampen Colletotrichum lindemuthianum. Denna sjukdom angriper alla delar av plantan och visar sig som mörka, insjunkna fläckar med en något upphöjd kant, ofta med en rödaktig eller purpurfärgad gloria. På baljorna kan fläckarna bli stora och slemmiga, vilket gör dem oätliga. Sjukdomen sprids lätt med vattenstänk och kan överleva på växtrester och i frön.
Gråmögel (Botrytis cinerea) är en annan fuktälskande svamp som kan orsaka stor skada, särskilt på bönor som odlas tätt eller i växthus. Den angriper vanligtvis skadade växtdelar, blommor och baljor som ligger an mot fuktig jord. Angripna delar täcks av en grå, luddig beläggning. För att förebygga dessa svampsjukdomar är det avgörande med god luftcirkulation, vilket uppnås genom korrekt plantavstånd och stöd till klättrande sorter. Undvik också att vattna på bladen och se till att rensa bort och förstöra angripna växtdelar omedelbart.
Mjöldagg är ytterligare en svampsjukdom som kan drabba bönor, även om den är vanligare på andra grödor. Den visar sig som en vit, pudrig beläggning på bladens ovansidor. Även om det sällan dödar plantan, minskar det fotosyntesen och försvagar växten. Förebyggande åtgärder som god luftcirkulation och val av resistenta sorter är de bästa försvaren. Att praktisera växtföljd, där man inte odlar bönor på samma plats år efter år, är en grundläggande och mycket effektiv metod för att minska smittrycket från jordburna svampsjukdomar.
Fler artiklar om detta ämne
Bakterie- och virussjukdomar
Utöver svampar kan bönor även angripas av bakterier. Fettfläcksjuka är en vanlig bakteriesjukdom som orsakar små, oregelbundna, vattniga fläckar på bladen. Dessa fläckar förstoras med tiden, blir mörkare och får ofta en gul gloria. Till skillnad från svampfläckar är de inte insjunkna. Bakterierna sprids, precis som många svampar, med vattenstänk från regn eller bevattning. Att undvika att arbeta bland blöta plantor kan minska spridningen av sjukdomen.
En annan allvarlig bakteriesjukdom är vanlig bönbrand (common bacterial blight), som ger liknande men större och mer oregelbundna fläckar på bladen. Fläckarna börjar ofta vid bladkanten och sprider sig inåt. Sjukdomen kan också infektera fröna, vilket gör att den lätt sprids till nästa generation om man sparar eget utsäde. Den bästa bekämpningen mot bakteriesjukdomar är förebyggande: använd certifierat, friskt utsäde, praktisera en minst treårig växtföljd och undvik att skada plantorna, eftersom bakterier ofta tar sig in via sår.
Virussjukdomar kan också drabba bönor och orsaka en rad olika symptom, inklusive mosaikmönster (ljusgröna och mörkgröna fläckar) på bladen, förvridna och missformade blad, samt hämmad tillväxt. Bönmosaikvirus (Bean Common Mosaic Virus, BCMV) är ett av de vanligaste. Virus sprids oftast av insekter, särskilt bladlöss, som överför viruset från en sjuk planta till en frisk när de suger växtsaft.
Det finns ingen direkt bekämpning mot virussjukdomar när en planta väl har infekterats. Det enda man kan göra är att ta bort och förstöra den sjuka plantan för att förhindra vidare spridning. Förebyggande åtgärder är därför helt avgörande. Detta inkluderar att bekämpa de insekter som sprider viruset, hålla odlingen fri från ogräs som kan fungera som värdväxter för både virus och insekter, samt att välja sorter som är resistenta mot de vanligaste virussjukdomarna.
Vanliga skadedjur
En mängd olika insekter och andra djur kan angripa bönplantor. Bladlöss är ett vanligt och välkänt gissel. Dessa små, päronformade insekter samlas ofta i kolonier på undersidan av blad och på unga skott, där de suger växtsaft. Detta försvagar plantan och kan leda till förvridna blad. Dessutom utsöndrar de en klibbig vätska kallad honungsdagg, som kan leda till sotdaggssvampar, och de är som nämnts effektiva spridare av virussjukdomar.
Bönstjälksviveln är en annan skadegörare vars larver kan orsaka stor skada. Den vuxna viveln lägger ägg vid basen av plantan, och larverna borrar sig sedan in i stjälken och äter sig uppåt. Detta stör plantans vatten- och näringstransport, vilket leder till att den vissnar och dör. Att kupa jord runt plantans bas kan göra det svårare för viveln att lägga sina ägg. Att täcka unga plantor med fiberduk kan också förhindra angrepp.
Spinnkvalster är mycket små spindeldjur som kan vara svåra att se med blotta ögat. De trivs i varma och torra förhållanden och suger saft från bladen, vilket ger upphov till små, gula eller vita prickar. Vid kraftiga angrepp kan bladen bli helt gula eller bronsfärgade och täckas av en fin väv. Att duscha plantorna med vatten, särskilt på bladens undersidor, kan hjälpa till att hålla spinnkvalsterpopulationen nere eftersom de ogillar fukt.
Sniglar och snäckor kan vara ett stort problem, särskilt för unga plantor som de kan äta upp helt under en enda natt. Håll efter ogräs och annan vegetation där de kan gömma sig under dagen. Det finns olika fällor och barriärer man kan använda, som koppartejp eller järnfosfatbaserade pellets, som är skonsamma mot andra djur. Att inspektera odlingen på kvällen med en ficklampa och plocka bort sniglarna manuellt är också en effektiv metod.
Förebyggande åtgärder
Den absolut bästa strategin för att hantera sjukdomar och skadedjur är att förebygga att de får fäste från första början. Detta börjar med att skapa en hälsosam och motståndskraftig odlingsmiljö. En frisk, välmående planta som växer i en levande jord och får rätt mängd vatten och näring är betydligt bättre rustad att stå emot angrepp än en stressad planta. Se därför till att grunderna i odlingen är på plats.
Växtföljd är en av de mest effektiva förebyggande åtgärderna. Genom att rotera grödorna och inte odla bönor eller andra baljväxter på samma plats oftare än vart tredje eller fjärde år, bryter du livscykeln för många jordburna sjukdomar och skadedjur. Detta minskar smittrycket och förhindrar att specifika patogener och skadegörare bygger upp stora populationer i jorden.
God hygien i trädgården är också viktigt. Rensa bort och förstör växtrester efter skörd, eftersom många sjukdomar och skadedjur kan övervintra i dem. Håll odlingen fri från ogräs, som kan konkurrera med bönorna och fungera som värdväxter. Se till att ha rena verktyg, särskilt om du har hanterat sjuka plantor. Slutligen, välj resistenta eller motståndskraftiga sorter när det är möjligt. Många moderna sorter är framavlade för att ha en inbyggd motståndskraft mot vanliga sjukdomar som bönmosaikvirus eller bönfläcksjuka.
Att främja biologisk mångfald i och runt din odling kan också hjälpa till att hålla skadedjur i schack. Plantera blommor som lockar till sig nyttoinsekter som nyckelpigor, parasitsteklar och blomflugor, vilka är naturliga fiender till bladlöss och andra skadedjur. En varierad trädgårdsmiljö med olika typer av växter, buskar och träd skapar en mer balanserad ekosystem där skadedjurspopulationer har svårare att explodera.
Bekämpningsmetoder
Om förebyggande åtgärder inte räcker och ett angrepp ändå inträffar finns det olika bekämpningsmetoder att tillgå. Börja alltid med de minst skadliga metoderna. Mekanisk bekämpning, som att plocka bort skadedjur för hand eller spola bort bladlöss med en vattenstråle, kan vara mycket effektivt vid mindre angrepp. Att sätta upp fysiska barriärer som fiberduk över unga plantor är också en form av mekanisk kontroll.
Biologisk bekämpning innebär att man använder naturliga fiender för att kontrollera skadedjur. Detta kan dels handla om att, som nämnts, locka till sig inhemska nyttoinsekter, men man kan också köpa och introducera specifika rovinsekter eller nematoder. Till exempel kan nematoder användas för att bekämpa sorgmyggelarver i jorden, och rov-kvalster kan sättas in mot spinnkvalster i växthus. Produkter baserade på bakterien Bacillus thuringiensis (Bt) är effektiva mot vissa fjärilslarver men ofarliga för andra organismer.
Som en sista utväg kan kemisk bekämpning bli nödvändig. Välj i första hand medel som är godkända för ekologisk odling, som såplösningar eller pyretrum-baserade preparat. Såplösningar är effektiva mot insekter med mjuk kropp, som bladlöss och spinnkvalster, genom att lösa upp deras skyddande yttre lager. Läs och följ alltid anvisningarna på förpackningen noggrant, och spruta på kvällen när pollinerande insekter som bin inte är aktiva.
Syntetiska kemiska bekämpningsmedel bör undvikas i hemmaodlingen om det är möjligt. De kan vara skadliga för nyttoinsekter, pollinatörer och andra delar av ekosystemet. Om de måste användas, välj ett medel som är specifikt riktat mot det problem du har och använd det med stor försiktighet. Kom ihåg att målet inte nödvändigtvis är att utrota varje enskild skadegörare, utan att hålla populationerna på en nivå där de inte orsakar oacceptabel skada på skörden.
