En korrekt hanterad övervintring är avgörande för att trefoliateorange ska kunna överleva och frodas i klimat där temperaturen sjunker under nollstrecket. Trots att arten är den mest köldhärdiga av alla citrusväxter, och kan uthärda temperaturer ner mot -20 till -25 grader Celsius när den är fullt etablerad och i vila, kräver särskilt unga plantor och de som odlas i kruka extra omsorg för att klara vinterns påfrestningar. Övervintringen handlar inte bara om att skydda mot kyla, utan också mot uttorkande vindar och vintersol, som tillsammans kan vara lika skadliga som själva frosten. Genom att förstå de fysiologiska processer som sker i växten under hösten och vintern kan du vidta rätt åtgärder för att hjälpa din trefoliateorange att gå in i en säker dvala och vakna upp stark och livskraftig till våren.
Förberedelserna för vintern börjar redan under senhösten. En av de viktigaste åtgärderna är att gradvis minska och så småningom helt upphöra med bevattningen, om inte vädret är exceptionellt torrt. Detta hjälper till att signalera till växten att det är dags att sakta ner sin tillväxt och börja avhärdningsprocessen. Att sluta med all form av gödsling senast i slutet av sommaren är också kritiskt. Sen gödsling, särskilt med kväve, stimulerar ny tillväxt som är mjuk och vattenfylld, vilket gör den extremt känslig för frostskador. Målet är att växtens celler ska ha en högre koncentration av sockerarter och en lägre vattenhalt, vilket fungerar som ett naturligt frostskyddsmedel.
En annan viktig förberedande åtgärd är att säkerställa att växten går in i vintern med en god fukthalt i rotsystemet, utan att vara blöt. Om hösten har varit mycket torr kan en sista djupgående vattning innan marken fryser vara fördelaktig. Tjäle i en torr jord kan vara mer skadlig för rötterna än tjäle i en måttligt fuktig jord. Det är också klokt att rensa bort nedfallna löv och annat skräp från basen av plantan för att minska risken för att sjukdomar och skadedjur övervintrar i direkt anslutning till stammen.
För plantor på friland, särskilt unga exemplar, kan ett skyddande lager av organisk marktäckning runt basen göra stor skillnad. Lägg ut ett 10-15 cm tjockt lager av material som löv, halm, täckbark eller granris över rotzonen efter att marken har börjat frysa till lite lätt. Detta isolerar jorden och skyddar det känsliga rotsystemet från de djupaste frostcyklerna. Undvik att lägga täckmaterialet direkt mot stammen, eftersom detta kan skapa en fuktig miljö som bjuder in gnagare eller kan leda till stambasröta. Lämna ett litet mellanrum runt stammen för luftcirkulation.
Det är viktigt att förstå att en växts köldhärdighet inte är ett statiskt värde. Den beror på hur väl plantan har avhärdats, det vill säga hur gradvis den har exponerats för sjunkande temperaturer under hösten. En plötslig, tidig och hård frost kan orsaka mer skada än en mycket lägre temperatur mitt i vintern när plantan är i full dvala. Därför är en lång och gradvis höst idealisk för att bygga upp maximal köldtålighet hos växten.
Fler artiklar om detta ämne
Skydd för unga plantor på friland
Unga trefoliateorangeplantor, under sina första två till tre vintrar på växtplatsen, är betydligt känsligare för kyla än mogna, väletablerade exemplar. Deras rotsystem är ännu inte fullt utvecklat och deras stammar och grenar har tunnare bark, vilket ger sämre isolering. För dessa unga plantor är det ofta nödvändigt med extra vinterskydd, särskilt i de kallare delarna av odlingsområdet. Det primära målet med skyddet är inte att hålla plantan varm, utan att skydda den från extrema temperaturfall, uttorkande vindar och den starka vintersolen.
Ett enkelt och effektivt skydd kan skapas med hjälp av säckväv eller ett speciellt vinterskyddstyg. När marken har frusit kan du slå ner några bambukäppar eller liknande stöd runt plantan och sedan svepa väven runt dessa för att skapa ett slags tält. Se till att väven inte ligger direkt an mot plantans grenar och att det finns gott om luftutrymme inuti. Skyddet bör nå ända ner till marken för att fånga upp den värme som strålar ut från jorden. Lämna toppen något öppen för att tillåta ventilation och förhindra att det blir för varmt och fuktigt inuti under soliga vinterdagar.
Ett annat alternativ är att bygga en enkel bur av hönsnät runt plantan och fylla den löst med torra löv eller halm. Detta skapar ett utmärkt isolerande lager som andas. Löven skyddar grenarna från vind och kyla. Det är viktigt att materialet är torrt när det appliceras och att det inte packas för hårt, eftersom det kan hålla kvar fukt och leda till mögelproblem. Denna metod ger också ett visst skydd mot gnagare som kan vilja kalasa på den unga barken.
Det är avgörande att komma ihåg att ta bort vinterskyddet i tid på våren. Låt det inte sitta kvar för länge när temperaturen börjar stiga. Om skyddet avlägsnas för sent kan det leda till att plantan börjar växa för tidigt inuti det varma och fuktiga utrymmet, och de nya, späda skotten kan då skadas av en sen frostnatt när skyddet väl är borta. Avlägsna skyddet gradvis under en mulen period för att låta plantan vänja sig vid det starkare ljuset och de mer varierande temperaturerna.
Fler artiklar om detta ämne
Övervintring av krukodlade plantor
Trefoliateorange som odlas i krukor står inför en helt annan och mycket större utmaning under vintern. Rotsystemet i en kruka är exponerat för den kalla luften från alla håll, vilket innebär att jordtemperaturen i krukan kan sjunka till samma nivå som lufttemperaturen. Detta är mycket farligare än för en planta på friland, där marken isolerar och skyddar rötterna från de mest extrema temperaturerna. Rötterna är generellt mycket känsligare för kyla än de ovanjordiska delarna av växten. En krukodlad trefoliateorange kommer därför inte att överleva en hård vinter utomhus utan betydande skyddsåtgärder.
Den säkraste metoden för att övervintra en krukodlad trefoliateorange är att flytta in den till en sval, ljus och frostfri plats. Ett ouppvärmt garage, en inglasad balkong, ett svalt förråd eller en källare med ett fönster är idealiska platser. Den optimala övervintringstemperaturen ligger mellan 0 och 10 grader Celsius. Under denna period går växten in i en djup dvala och dess behov av vatten och ljus är minimala. Vattna endast mycket sparsamt under vintern, kanske en gång i månaden, bara tillräckligt för att förhindra att rotklumpen torkar ut helt. För mycket vatten i kombination med låg temperatur är ett säkert recept på rotröta.
Om du inte har tillgång till en sval och ljus plats, kan plantan även övervintras på en mörk plats, förutsatt att temperaturen hålls låg och stabil (nära nollan). I mörker kommer plantan att tappa alla sina blad, vilket är normalt för denna lövfällande art. Det viktiga är att temperaturen är tillräckligt låg för att hålla plantan i full dvala. Om den förvaras för varmt och mörkt kan den försöka börja växa, vilket resulterar i svaga, bleka skott som är mycket mottagliga för sjukdomar.
Om plantan är för stor för att flytta eller om du vill försöka övervintra den utomhus i sin kruka, krävs omfattande isolering. Ställ krukan på en isolerande skiva av frigolit för att skydda mot kyla från marken. Svep in hela krukan i flera lager bubbelplast eller speciella isoleringsmattor. Hela den ovanjordiska delen av växten bör också skyddas med säckväv eller vinterskyddsduk. Att ställa krukan på en skyddad plats, exempelvis intill en husvägg och i lä för vind, ökar chanserna för överlevnad. Detta är dock en riskabel metod i kallare klimat och rekommenderas generellt inte.
Vinterns dolda faror
Förutom den direkta kylan finns det andra faror att vara medveten om under vintern. Vintersolen kan vara förrädisk. Under klara, kalla vinterdagar kan solen värma upp stammen och grenarna, särskilt på den södra sidan. När solen sedan går ner sjunker temperaturen snabbt igen. Denna snabba cykel av upptining och frysning kan orsaka spänningar i barken, vilket leder till att den spricker, ett fenomen som kallas frostsprickor. Dessa sprickor kan fungera som ingångsportar för sjukdomar. Att svepa in stammen på unga träd med säckväv eller vitmåla den med en speciell trädstamfärg kan reflektera solljuset och förhindra denna typ av skada.
Vintertorka är en annan betydande risk, särskilt för städsegröna växter, men det kan även påverka lövfällande arter som trefoliateorange, speciellt under blåsiga förhållanden. När marken är frusen kan växtens rötter inte ta upp något vatten. Samtidigt kan den torra vintervinden och solen orsaka att fukt avdunstar från grenarna och knopparna. Om denna fuktförlust blir för stor kan delar av växten torka ut och dö. Att placera plantan i ett vindskyddat läge är den bästa förebyggande åtgärden. Ett vinterskydd av säckväv hjälper också till att minska den uttorkande effekten av vinden.
Skadedjur kan också utgöra ett hot under vintern. Gnagare som möss, sorkar och harar kan, när annan föda är knapp, gnaga på barken vid basen av unga träd och buskar. Om de gnager ett helt varv runt stammen, så kallad ringbarkning, kommer växten att dö eftersom transporten av vatten och näring mellan rötter och krona bryts. Att använda ett stamskydd av plast eller metallnät runt den nedre delen av stammen är ett effektivt sätt att förhindra denna typ av skada. Att hålla området runt plantan rent från högt gräs och ogräs minskar också risken, eftersom det tar bort skydd för gnagarna.
Tung, blöt snö kan orsaka mekanisk skada på trefoliateorange. Vikten av snön kan böja och i värsta fall bryta grenar. Detta är särskilt ett problem för buskar med en mer öppen växtform. Om det kommer stora mängder blötsnö kan det vara klokt att försiktigt skaka eller borsta av snön från grenarna för att lätta på belastningen. Undvik att använda hårda redskap som kan skada barken. En lätt knackning på grenarna med en mjuk borste är oftast tillräckligt.
