Klotamaranten, med sitt ursprung i Centralamerikas varma klimat, odlas i Sverige nästan uteslutande som en ettårig sommarblomma. Den tål inte frost och kommer naturligt att vissna ner och dö när de kalla nätterna anländer på hösten. Trots detta finns det metoder och överväganden för den engagerade odlaren som vill bevara växten eller dess gener över vintern. Att förstå varför den inte överlever utomhus och vilka alternativ som finns för att föra dess skönhet vidare till nästa säsong är en viktig del av att odla denna växt. Även om traditionell övervintring av hela plantan är utmanande, finns det andra sätt att säkerställa en ny generation av blommor nästa år.
Varför klotamarant inte är vinterhärdig
Klotamarantens brist på vinterhärdighet i vårt klimat är direkt kopplad till dess tropiska ursprung. Växter som utvecklats i regioner utan frost har inte de fysiologiska anpassningar som krävs för att överleva minusgrader. När temperaturen sjunker under nollpunkten fryser vattnet inuti växtens celler. Detta får vattnet att expandera, vilket spränger cellväggarna och orsakar irreparabla skador på vävnaden. Hela plantan blir slapp, mörk och dör snabbt efter den första ordentliga nattfrosten.
Till skillnad från perenner som är anpassade till kallare klimat, går klotamaranten inte in i en viloperiod genom att fälla sina blad och dra tillbaka energin till rotsystemet. Dess rotsystem är inte heller konstruerat för att klara av att jorden fryser. Växten är genetiskt programmerad för att växa, blomma och sätta frö under en enda lång, varm säsong. Hela dess livscykel är anpassad för ett klimat där temperaturen sällan, om någonsin, närmar sig fryspunkten.
Detta innebär att alla försök att lämna klotamaranten kvar i rabatten över vintern i hopp om att den ska komma tillbaka nästa vår är dömda att misslyckas. Även i de allra mildaste delarna av södra Sverige är vintrarna för kalla och långa för att den ska ha en chans att överleva. Att täcka plantan med löv eller granris hjälper inte mot den genomträngande kylan som så småningom fryser jorden.
Att acceptera klotamaranten som en ettårig växt är det enklaste och mest realistiska förhållningssättet. Det låter dig njuta av dess intensiva skönhet under sommarsäsongen utan falska förhoppningar om återväxt. Att se den som en del av den årliga cykeln, där man sår nytt varje vår, är en del av charmen med att odla sommarblommor.
Fler artiklar om detta ämne
Att ta in plantan för övervintring
För den mycket ambitiösa odlaren med idealiska förhållanden är det teoretiskt möjligt att försöka övervintra en klotamarant inomhus. Detta är dock en utmaning och kräver noggranna förberedelser och rätt miljö. Innan den första frosten måste du gräva upp hela plantan försiktigt och plantera den i en tillräckligt stor kruka. Försök att få med så mycket av rotsystemet som möjligt för att minimera chocken.
När plantan är i krukan bör den inspekteras noggrant för skadedjur. Att ta in en planta utifrån innebär alltid en risk att få med sig objudna gäster som bladlöss eller spinnkvalster, vilka kan frodas och spridas till dina andra inomhusväxter i den varma och torra inomhusluften. Behandla plantan förebyggande med såplösning och håll den isolerad från andra växter under de första veckorna för att vara på den säkra sidan.
Den största utmaningen med att övervintra klotamarant inomhus är att ge den tillräckligt med ljus. Svenska vintrar är mörka, och ett vanligt fönster ger sällan det intensiva ljus som denna solälskande växt kräver för att överleva, än mindre trivas. För att lyckas behöver du med största sannolikhet använda kraftig växtbelysning som är påslagen 12-14 timmar per dygn. Utan tillräckligt med ljus kommer plantan att bli svag, gänglig och tappa sina blad.
Utöver ljus behöver plantan en sval men frostfri placering, idealiskt mellan 10-15 grader Celsius. En svalare temperatur hjälper till att sakta ner växtens metabolism och försätta den i ett viloläge, vilket ökar chansen för överlevnad. Vattna mycket sparsamt under vintern, låt jorden torka upp helt mellan vattningarna. Övervattning under viloperioden är den vanligaste orsaken till att övervintringsförsök misslyckas.
Fler artiklar om detta ämne
Övervintring via sticklingar
Ett alternativ till att försöka övervintra en hel, stor planta är att ta sticklingar på sensommaren eller tidig höst. Detta är ofta en mer hanterbar och framgångsrik metod. Ta toppsticklingar på cirka 8-10 centimeter från friska, icke-blommande skott. Ta bort de nedersta bladen och sätt sticklingarna i en kruka med fuktig såjord blandad med perlit för god dränering.
Placera krukan med sticklingarna ljust och varmt och trä en plastpåse över för att skapa en fuktig miljö som främjar rotbildning. När sticklingarna har rotat sig, vilket brukar ta några veckor, kan du plantera om dem i varsin liten kruka. Dessa små plantor är betydligt enklare att hantera och placera under växtbelysning över vintern än en fullvuxen planta. De tar mindre plats och har ett mindre behov av vatten och näring.
Precis som med en fullstor planta kräver de små sticklingsplantorna så mycket ljus som möjligt under vintern. Växtbelysning är nästan ett måste för att få starka och kompakta plantor. Håll dem på en sval och ljus plats och vattna sparsamt. Målet är inte att de ska växa mycket under vintern, utan att de ska överleva och hålla sig friska fram till våren.
När våren kommer och dagarna blir längre och ljusare kan du börja sköta de små plantorna mer aktivt. Ge dem lite näring och plantera om dem i större krukor vid behov. När risken för frost är över kan du avhärda dem och plantera ut dem i trädgården. På detta sätt har du skapat nya, genetiskt identiska plantor från din favoritplanta från föregående år.
Insamling av frön – det bästa alternativet
Den i särklass enklaste, mest pålitliga och rekommenderade metoden för att ”övervintra” klotamarant är genom att samla in dess frön. Detta är naturens eget sätt att säkerställa artens överlevnad och det är fullt anpassat till växtens livscykel. Låt några av de finaste och största blomhuvudena sitta kvar på plantan i slutet av säsongen för att mogna. Blomman är mogen för fröskörd när den känns torr och pappersaktig vid beröring.
Klipp av de torra blomhuvudena och lägg dem på en bricka eller i en papperspåse för att eftertorka inomhus på en torr och luftig plats. När de är helt torra kan du enkelt smula sönder blomhuvudet mellan fingrarna för att frigöra de små, oregelbundna fröna. Det kan finnas en hel del ”skräp” i form av torkade kronblad, men det gör inget. Rensa bort det största skräpet och låt fröna ligga och lufttorka ytterligare någon dag för att säkerställa att ingen fukt finns kvar.
Förvara de torra fröna i en märkt papperspåse eller ett kuvert. Papper är att föredra framför plast eftersom det andas och minskar risken för mögel. Förvara påsen på en sval, mörk och torr plats, som i en låda i ett ouppvärmt förråd eller i kylskåpet. Korrekt förvarade behåller klotamarantfrön sin grobarhet i flera år.
På våren, cirka 6-8 veckor före sista frosten, kan du sedan så dina egensamlade frön inomhus och driva upp en helt ny generation av plantor. Detta är det mest naturliga och problemfria sättet att föra din klotamarant vidare. Det ger dig också möjligheten att få ett stort antal plantor till en mycket låg kostnad, redo att fylla trädgården med färg när värmen återvänder.
