Att förbereda en kinesisk en för vintern är ett viktigt steg för att säkerställa dess överlevnad och fortsatta hälsa, särskilt i klimat med kalla och hårda vintrar. Även om många sorter är mycket härdiga, kan kombinationen av frost, is, starka vindar och vintersol vara en stor utmaning för alla städsegröna växter. Till skillnad från lövfällande växter, som går i fullständig dvala, fortsätter enar att ha en viss metabolisk aktivitet under vintern och förlorar fukt genom sina barr. När marken är frusen kan rötterna inte ta upp nytt vatten för att ersätta det som förlorats, vilket leder till ett tillstånd som kallas vinterbränna eller frystorka. De viktigaste målen med övervintringen är därför att säkerställa att växten är väl hydrerad innan marken fryser, att skydda rötterna från extrema temperaturväxlingar och att skydda barren från den skadliga kombinationen av stark vintersol och fryst mark.
En av de mest kritiska förberedelserna sker under hösten. Det är avgörande att inte gödsla sent på säsongen, eftersom detta kan uppmuntra ny, ömtålig tillväxt som inte hinner härda av innan frosten kommer. Dra också ner på vattningen gradvis under hösten för att signalera till växten att det är dags att förbereda sig för dvala. Om hösten är mycket torr är det dock viktigt att ge plantan en eller ett par djupa, grundliga vattningar innan marken fryser permanent. En välhydrerad planta har en mycket bättre chans att motstå den uttorkande effekten av vintervindar. Denna sista vattning bör göras sent på hösten när temperaturen är låg men marken fortfarande är tjälfri.
Att skydda rotsystemet är en annan nyckelkomponent i en lyckad övervintring. Ett tjockt lager organisk mulch, cirka 10-15 centimeter djupt, som appliceras runt plantans bas efter att marken har börjat frysa, fungerar som en isolerande filt. Använd material som tallbarr, barkflis, halm eller löv. Detta hjälper till att hålla marktemperaturen jämnare, skyddar rötterna från de värsta köldknäpparna och förhindrar att marken tinar och fryser omväxlande under milda perioder, vilket kan skada rötterna. Se till att mulchen inte ligger packad direkt mot stammen, eftersom det kan skapa en fuktig miljö som bjuder in sjukdomar och skadedjur.
För unga eller nyplanterade enar, samt för sorter som är på gränsen till sin härdighetszon, kan det vara nödvändigt med ytterligare skydd för själva växten. Att slå ner några käppar runt plantan och svepa in den i säckväv eller ett speciellt vinterskyddstyg kan ge skydd mot både starka, uttorkande vindar och den intensiva vintersolen. Säckväven ska inte ligga direkt an mot barren. Detta skydd är särskilt viktigt på platser där plantan utsätts för tidig morgonsol på vintern, vilket kan tina upp barren snabbt medan rötterna fortfarande är i frusen mark, en klassisk orsak till vinterbränna.
Förberedelser inför vintern
En framgångsrik övervintring börjar med förberedelser som sträcker sig över hela höstsäsongen. Se till att din en är i bästa möjliga kondition när vintern närmar sig. Detta innebär att du under sensommaren och hösten fortsätter att hålla efter ogräs runt plantan, eftersom ogräs konkurrerar om vatten och näringsämnen. Gör en sista noggrann inspektion av plantan för att upptäcka eventuella tecken på sjukdomar eller skadedjur. Att åtgärda problem på hösten är bättre än att låta dem förvärras under vinterns skydd.
Beskärning är en annan viktig aspekt. Undvik all form av större beskärning sent på hösten. Precis som med gödsling kan beskärning stimulera ny tillväxt som inte hinner mogna. Den enda beskärning som bör utföras är att ta bort döda, skadade eller sjuka grenar. Detta är en god hygienisk åtgärd som minskar risken för att sjukdomar övervintrar på plantan. Att ta bort dessa grenar förbättrar också luftcirkulationen, vilket kan vara viktigt även under vintern.
Vatten är livsviktigt. Även om du ska minska den regelbundna bevattningen när vädret blir svalare, måste du säkerställa att marken har en god fuktreserv innan tjälen går i jorden. En städsegrön växt som kinesisk en förlorar fukt genom sina barr hela vintern, en process som kallas transpiration. Om rötterna inte har tillgång till vatten i en frusen mark, torkar barren ut. En djupvattning sent på hösten, när löven har fallit från träden men innan marken är stenhård, kan göra en enorm skillnad för plantans överlevnadschanser.
För upprättväxande, pelarformade sorter av kinesisk en kan tung, blöt snö eller is utgöra ett allvarligt hot. Vikten kan böja grenarna så kraftigt att de antingen bryts av eller blir permanent deformerade. För att förhindra detta kan du försiktigt binda ihop grenarna med ett mjukt snöre eller jutesnöre. Vira snöret i en spiral runt plantan, från botten och uppåt, för att dra ihop grenarna mot huvudstammen. Detta ger plantan en mer kompakt form som gör det lättare för snön att glida av. Kom ihåg att ta bort snöret tidigt på våren för att inte strypa tillväxten.
Skydd mot frost och kyla
Det primära skyddet mot kyla för rötterna är ett isolerande lager av mulch. Detta bör appliceras efter den första ordentliga frosten men innan marken är helt genomfrusen. Att applicera mulchen för tidigt, när marken fortfarande är varm, kan fördröja plantans invintring och kan dessutom locka gnagare som söker ett varmt ställe att bygga bo på. Ett 10-15 cm tjockt lager av luftigt material som ek-löv, halm eller tallbarr är idealiskt. Detta skyddar inte bara mot djup tjäle utan minskar också de skadliga effekterna av upprepade frysnings- och tiningscykler under vårvintern.
För själva växten är det kombinationen av kyla och vind som är mest skadlig, eftersom vinden kraftigt ökar uttorkningen av barren. Ett vindskydd kan vara mycket effektivt. Detta kan skapas genom att bygga en enkel skärm av säckväv eller annat vindtätt material på den sida av plantan som är mest utsatt för de kalla vintervindarna (ofta norr eller väst). Se till att skärmen är väl förankrad så att den inte blåser omkull och skadar plantan. Skärmen ska filtrera vinden, inte blockera den helt, och den bör inte vara i direktkontakt med växten.
Vintersolen kan vara lika skadlig som kylan, om inte värre. När solen skiner på frusna barr värms de upp och börjar transpirera, vilket leder till fuktförlust. Eftersom rötterna i den frusna marken inte kan ersätta vattnet, torkar barren ut och blir bruna – ett tillstånd som kallas vinterbränna. Att svepa in känsliga eller unga plantor i säckväv ger ett utmärkt skydd mot både vind och sol. Se till att det finns ett luftutrymme mellan väven och barren. Använd aldrig plast för att täcka växter, eftersom det inte andas och kan orsaka överhettning på soliga dagar och leda till mögelbildning.
För växter i mycket utsatta lägen kan man också använda så kallade anti-transpirationsmedel. Detta är en vaxliknande spray som appliceras på barren sent på hösten när temperaturen är över fryspunkten. Medlet skapar en tunn, skyddande film över barren som minskar fuktförlusten under vintern. Effekten av dessa medel är dock omdiskuterad och de bör ses som ett komplement till andra skyddsåtgärder, inte som en ersättning. Följ alltid instruktionerna noggrant vid användning.
Skötsel av krukodlade enar under vintern
Krukodlade kinesiska enar är betydligt mer sårbara för kyla än de som är planterade i marken. Rötterna i en kruka saknar den isolerande effekten från den omgivande jordmassan och utsätts för den omgivande lufttemperaturen från alla håll. Detta innebär att rotklumpen kan frysa helt och hållet, vilket ofta är dödligt för växten. En allmän regel är att en växt i kruka bör kunna klara temperaturer som är två härdighetszoner kallare än den zon den odlas i för att överleva vintern i en oskyddad kruka.
Den bästa metoden för att övervintra en krukodlad en är att flytta den till en skyddad plats där temperaturen hålls kall men över den kritiska gränsen för rötterna, helst mellan -5 och +5 grader Celsius. Ett oisolerat garage, en kall källare, ett förråd eller ett kallväxthus är idealiska platser. Platsen bör vara mörk eller ha svagt ljus, eftersom detta hjälper till att hålla växten i dvala. Växten behöver fortfarande en liten mängd vatten under vintern, bara tillräckligt för att förhindra att rotklumpen torkar ut helt. Kontrollera jorden en gång i månaden; om den är helt torr, ge den en liten skvätt vatten.
Om du inte har tillgång till ett kallt förvaringsutrymme kan du försöka isolera krukan utomhus. En metod är att gräva ner hela krukan i marken på en skyddad plats i trädgården. Täck jorden ovanpå krukan med ett tjockt lager mulch. En annan metod är att placera krukan i en mycket större behållare (till exempel en trälåda eller en stor plastback) och fylla utrymmet mellan den inre och yttre krukan med isolerande material som halm, löv, bubbelplast eller lecakulor. Täck även jordytan och utsidan av den yttre behållaren med mulch. Ställ hela paketet på en skyddad plats, till exempel intill en husvägg.
Oavsett vilken metod du väljer är det viktigt att materialet i krukan är väldränerat. En kruka som är fylld med vattensjuk jord och sedan fryser kommer att expandera, vilket kan spräcka krukan och allvarligt skada rötterna. Se till att dräneringshålen inte är blockerade. Undvik också att använda terrakottakrukor utomhus på vintern om de inte är garanterat frostsäkra, eftersom de lätt spricker när fukten i leran fryser och expanderar.
