När sommarens praktfulla blomning är över och höstens kyligare vindar börjar svepa in över trädgården, är det dags att tänka på framtiden för dina gladioler. Eftersom de flesta gladiolussorter härstammar från varmare klimat är de inte anpassade för att överleva de kalla och fuktiga vintrarna i stora delar av Sverige. En korrekt hantering och förvaring av lökarna under vintermånaderna är därför helt avgörande för att kunna njuta av deras skönhet även nästa år. Processen att gräva upp, torka och förvara lökarna är en viktig ritual som säkerställer att de värdefulla lökarna skyddas från frost och röta, och kan vakna till liv igen med full kraft när våren återvänder.
Rätt tidpunkt för uppgrävning
Att välja rätt tidpunkt för att gräva upp gladioluslökarna är det första och ett av de viktigaste stegen i övervintringsprocessen. Det är en balansgång mellan att låta löken mogna ordentligt i marken och att hinna få upp den innan den första hårda frosten skadar den. En allmän regel är att vänta cirka sex till åtta veckor efter att blomningen har avslutats. Under denna period fortsätter bladverket att samla solenergi, vilken omvandlas till näring som lagras i den nya löken och förbereder den för nästa säsongs tillväxt.
Ett tydligt visuellt tecken på att det börjar bli dags är när bladverket börjar gulna och vissna. Detta indikerar att plantan har avslutat sin tillväxtcykel för säsongen och gått in i en vilofas. Undvik att gräva upp lökarna medan bladen fortfarande är helt gröna och frodiga, eftersom du då avbryter den viktiga processen av näringsinlagring. En lätt nattfrost skadar vanligtvis inte den underjordiska löken, men du bör sträva efter att få upp alla lökar innan marken fryser på djupet.
Välj en torr, gärna solig, dag för uppgrävningen. Att arbeta i torr jord är betydligt enklare än i blöt lera, och det underlättar också den efterföljande torkningsprocessen av lökarna. Om en period av regn väntas är det bättre att försöka hinna med arbetet innan jorden blir vattensjuk. Att hantera torra lökar minskar risken för mekaniska skador och för att jordburna sjukdomar ska få fäste.
Innan du börjar gräva är det en god idé att klippa ner det vissna bladverket till cirka 15–20 centimeter. Detta gör arbetet mer hanterbart och överskådligt. Det kvarvarande stjälkfästet fungerar som ett praktiskt handtag när du lyfter upp löken ur marken. Se till att du har märkt upp olika sorter om du vill hålla dem åtskilda, antingen genom att sätta en etikett på stjälken eller genom att arbeta med en sort i taget.
Teknik för uppgrävning och rengöring
När det är dags att lyfta lökarna ur marken är det viktigt att vara försiktig för att undvika skador. Använd en trädgårdsgrep eller en spade och börja gräva på ett betryggande avstånd från plantans bas, cirka 15–20 centimeter ut. Stick ner grepen djupt och bänd försiktigt upp jorden för att lossa rotsystemet. Undvik att sticka redskapet rakt ner intill stjälken, då risken är stor att du spetsar eller skär i löken, vilket skapar en inkörsport för röta under förvaringen.
När jorden är lossad, lyft försiktigt upp hela växtklumpen. Skaka av den mesta av den lösa jorden direkt på plats i rabatten. Du kommer nu att tydligt kunna se den nya, stora löken som har bildats ovanpå den gamla, skrumpna moderlöken från i våras. Runt den nya löken sitter ofta en samling små sidolökar, så kallade bulbiller. Dessa kan sparas och odlas vidare för att föröka dina gladioler, även om det tar några år för dem att nå blombar storlek.
När lökarna är uppe ur jorden är det dags för en första, grov rengöring. Klipp av den återstående stjälken till cirka 5 centimeter ovanför löken. Använd händerna för att försiktigt borsta bort så mycket jord som möjligt. Undvik att tvätta lökarna med vatten, eftersom detta tillför onödig fukt som kan leda till problem med röta och mögel under torkningen och förvaringen. Målet är att få dem så rena som möjligt utan att göra dem blöta.
Under denna process, gör en första inspektion av lökarna. Kassera omedelbart alla lökar som visar tecken på sjukdom, har mjuka fläckar eller har blivit skadade av spaden. Det är inte värt att försöka spara en skadad lök, eftersom den sannolikt kommer att ruttna under vintern och kan smitta de friska lökarna i förvaringslådan. Separera sidolökarna från huvudlökarna om du planerar att spara dem.
Torkning och härdning av lökarna
Efter uppgrävning och grovrengöring måste lökarna genomgå en torknings- och härdningsprocess. Detta är ett avgörande steg för att förbereda dem för en lång vinterförvaring. Torkningen hjälper till att avlägsna överflödig fukt från lökens yttre lager och låter eventuella små sår läka och bilda en skyddande kallusvävnad. En korrekt härdad lök är mycket mer motståndskraftig mot sjukdomar under förvaringen.
Sprid ut lökarna i ett enda lager på en plats som är varm, torr och har mycket god luftcirkulation. En bricka av nät, en gammal fönsterskärm eller tidningspapper på golvet i ett pannrum, ett ventilerat garage eller en skyddad veranda fungerar utmärkt. Se till att lökarna inte ligger och rör vid varandra, eftersom detta kan hindra luftflödet och skapa fuktiga fickor där mögel kan börja växa.
Låt lökarna torka på detta sätt i ungefär två till tre veckor. Temperaturen bör helst ligga runt 20 grader Celsius under denna period. Under torkningstiden kommer den gamla, skrumpna moderlöken i botten att bli ännu torrare och lättare att separera från den nya löken. Rötterna kommer också att torka ut och bli spröda. Vänd gärna på lökarna några gånger under torkperioden för att säkerställa att de torkar jämnt på alla sidor.
När torkningsperioden är över är det dags för den slutgiltiga rengöringen. Den gamla moderlöken bör nu enkelt kunna brytas bort från basen av den nya, friska löken. Pilla också bort de torra resterna av rötterna. Om du inte redan har gjort det kan du nu också separera de små sidolökarna. Resultatet ska vara en ren, fast och helt torr lök som är redo för sin vintervila.
Optimala förvaringsförhållanden
För att gladioluslökarna ska överleva vintern och förbli livskraftiga till nästa vår krävs rätt förvaringsförhållanden. De tre nyckelfaktorerna är temperatur, fuktighet och mörker. Den idealiska förvaringstemperaturen ligger mellan 5 och 10 grader Celsius. En sval källare, ett frostfritt garage eller ett isolerat förråd är ofta lämpliga platser. Temperaturen får absolut inte sjunka under fryspunkten, men den får heller inte vara för varm, då det kan få lökarna att börja gro i förtid.
Luftfuktigheten är lika viktig som temperaturen. Förvaringsutrymmet måste vara torrt för att förhindra att lökarna möglar eller ruttnar. Samtidigt får luften inte vara så extremt torr att lökarna skrumpnar ihop och torkar ut helt. En relativ luftfuktighet på runt 40–50% är optimal. God ventilation är också avgörande för att förhindra att fuktig, stillastående luft bildas runt lökarna.
Lökarna ska förvaras mörkt, eftersom ljus kan signalera till dem att det är dags att börja växa. Det finns flera bra alternativ för förvaringsbehållare. Nätkassar, papperspåsar eller öppna kartonger fungerar utmärkt eftersom de tillåter luften att cirkulera. Undvik att förvara lökarna i täta plastpåsar eller plastlådor utan ventilation, då detta stänger in fukt och nästan garanterat leder till mögel.
För att ge extra skydd och hjälpa till att reglera fuktigheten kan du bädda in lökarna i ett torrt material som torvmull, sågspån, vermikulit eller till och med hopknycklat tidningspapper. Lägg ett lager av material i botten av lådan, placera ut lökarna så att de inte rör vid varandra, och täck dem sedan med mer av materialet. Märk lådan eller påsen tydligt med sortens namn och datum. Inspektera lökarna en eller två gånger under vintern och ta bort alla som visar tecken på att ha blivit dåliga.
