Blåsippan är en inhemsk växt som är perfekt anpassad till vårt nordiska klimat och dess kalla vintrar. I sitt naturliga habitat skyddas den av ett isolerande täcke av snö och nedfallna löv, vilket skapar en stabil miljö för rötterna och den övervintrande kronan. I trädgården är det vår uppgift att säkerställa att den får liknande skydd för en lyckad övervintring och en magnifik blomning nästa vår. En väl etablerad blåsippa på en skyddad och väldränerad plats klarar sig oftast utmärkt utan några särskilda åtgärder, men det finns flera saker man kan göra för att ge den de allra bästa förutsättningarna, särskilt för unga plantor eller i utsatta lägen. En korrekt förberedelse inför vintern handlar inte bara om att skydda mot kyla, utan även mot vinterfukt och den starka vårsolen.
Det naturliga lövtäcket är den absolut bästa vinterbonaden för en blåsippa. Låt därför gärna löv från omgivande lövfällande träd och buskar ligga kvar i rabatten över vintern. Detta lager av löv isolerar mot kyla, förhindrar att marken torkar ut och skyddar mot den värsta vintervätan. Dessutom bryts löven långsamt ner och tillför värdefull mull och näring till jorden. Om det inte finns något naturligt lövfall på växtplatsen kan man med fördel kratta dit ett lager med löv från andra delar av trädgården.
Blåsippans egna blad, som i de flesta fall är vintergröna, spelar också en viktig roll. De utgör ett extra skyddande lager över plantans krona och de anlagda blomknopparna. Klipp därför aldrig bort de gamla bladen på hösten. De kan se lite trötta och slitna ut efter vintern, men de har fyllt en viktig funktion. De tas med fördel bort först på våren när de nya bladen och blommorna börjar växa fram och de gamla bladen lätt kan plockas bort.
En av de största farorna under vintern är inte kylan i sig, utan kombinationen av fukt och kyla. En jord som är konstant blöt fryser till en hård isklump, vilket kan skada rötterna och kväva plantan. Därför är en utmärkt dränering A och O för en lyckad övervintring. Se till att växtplatsen inte ligger i en svacka där smältvatten eller höstregn samlas. För särskilt känsliga sorter kan en plantering i en upphöjd bädd eller en slänt vara att föredra.
Förberedelser inför vintern
Förberedelserna för en framgångsrik övervintring börjar redan under sensommaren och hösten. Det är av yttersta vikt att sluta med all form av gödsling senast vid midsommar. En sen gödselgiva, särskilt med kväverikt gödsel, kan stimulera ny tillväxt som inte hinner mogna av och förvedas innan vintern. Dessa nya, mjuka skott är extremt känsliga för frost och kan leda till allvarliga skador på hela plantan. Låt plantan gå in i sin naturliga vilofas i lugn och ro.
Se till att hålla rent från ogräs runt blåsipporna under hösten. Ogräs konkurrerar inte bara om vatten och näring, utan kan också hysa skadedjur och sjukdomar som kan övervintra och orsaka problem nästa vår. En noggrann rensning minskar risken för problem och ger blåsipporna en ren och fin start när de vaknar till liv igen. Var dock försiktig så att du inte stör blåsippans ytliga rötter under rensningen.
Vattningen bör också anpassas under hösten. Minska gradvis på vattningen och låt jorden torka upp något mer mellan gångerna. Detta signalerar till plantan att det är dags att förbereda sig för vintern. Jorden ska dock inte torka ut helt, särskilt inte om hösten är mycket torr. En lätt fuktig jord ger bättre förutsättningar för övervintring än en snustorr jord. Innan marken fryser till kan det vara bra att ge en sista, genomträngande vattning om hösten har varit nederbördsfattig.
Att täcka marken med ett skyddande lager material är en utmärkt förberedelse. Som nämnts är löv det bästa, men om man inte har tillgång till det kan man använda granris eller tallris. Riset har fördelen att det är luftigt och inte blir kompakt som ett tjockt lager blöta löv kan bli. Det skyddar mot kyla och den uttorkande vårsolen utan att kväva plantan. Lägg på riset efter att marken har frusit till lätt, för att undvika att möss och andra smågnagare bygger bo under det.
Skydd mot kyla och barfrost
Även om blåsippan är härdig är den inte immun mot extrem kyla, särskilt inte i kombination med barfrost. Barfrost, det vill säga perioder med sträng kyla utan ett skyddande snötäcke, är särskilt påfrestande för alla vintergröna perenner. Snön fungerar som ett tjockt, isolerande täcke som håller marktemperaturen betydligt högre och jämnare än lufttemperaturen. Utan snö är växterna helt exponerade för den kalla luften och uttorkande vindar.
I regioner där snötäcket är opålitligt, eller på blåsiga och utsatta platser, är det extra viktigt med en vintertäckning. Ett tjockt lager (10-15 cm) av luftiga löv, helst från ek eller bok eftersom de inte bryts ner så snabbt, ger ett utmärkt skydd. Man kan hålla löven på plats genom att lägga några grankvistar över dem. Detta skapar en isolerande och luftig miljö som efterliknar snötäckets funktion.
Förutom kylan utgör uttorkning en stor fara under vintern. När marken är frusen kan plantan inte ta upp något vatten med rötterna. Samtidigt kan sol och vind orsaka avdunstning från de vintergröna bladen. Detta kan leda till fysiologisk torka, där plantan torkar ut trots att det finns fukt i marken. En skyddande täckning med granris eller en skuggande väv hjälper till att minska avdunstningen och skydda bladen mot den starka vårsolen innan tjälen har gått ur jorden.
Det är viktigt att komma ihåg att ta bort vintertäckningen i tid på våren. När den värsta kylan är över och snön har smält bort bör man försiktigt avlägsna lövtäcket och riset. Gör detta gradvis, under några mulna dagar, för att vänja plantorna vid ljuset och den kallare luften. Om täckningen ligger kvar för länge kan det bli för fuktigt och tätt undertill, vilket kan leda till röta och mögelangrepp, samt hindra de nya skotten från att växa fram.
Övervintring av blåsippor i kruka
Att övervintra blåsippor i kruka är betydligt mer utmanande än att övervintra dem på friland. Rötterna i en kruka är utsatta för kyla från alla håll, och temperaturen i krukan kan snabbt sjunka till samma nivå som i luften, till skillnad från i marken där temperaturen är mer stabil. En genomfrusen rotklump kan leda till att rötterna skadas allvarligt eller dör. Därför krävs särskilda åtgärder för att skydda krukodlade exemplar.
Den säkraste metoden är att gräva ner hela krukan i marken på en skyddad plats i trädgården, till exempel i en komposthög, ett trädgårdsland eller en tom pallkrage. Fyll på med jord eller löv runt om och ovanpå krukan. Detta gör att krukan får samma skydd och isolering som marken ger till frilandsplanterade växter. På våren, när tjälen har släppt, gräver man helt enkelt upp krukan igen.
Ett annat alternativ är att ställa krukorna tätt tillsammans på en skyddad plats, till exempel intill en husvägg. Svep in krukorna (inte växterna) i ett isolerande material som bubbelplast, juteväv eller gamla filtar. Ställ dem gärna på en frigolitskiva för att isolera mot kylan från marken. Fyll utrymmet mellan krukorna med löv, halm eller tidningspapper för ytterligare isolering. Man kan även täcka själva växterna med granris.
En tredje möjlighet är att förvara krukorna i ett kallt men frostfritt utrymme, som ett garage, en jordkällare eller ett ouppvärmt växthus. Temperaturen bör helst ligga mellan -2 och +5 grader. I en sådan miljö behöver plantorna inget ljus eftersom de är i vila. Det är dock mycket viktigt att jorden inte torkar ut helt under förvaringen. Vattna mycket sparsamt, kanske en gång i månaden, bara så att jorden förblir aningen fuktig.
Våren – en kritisk period
Tidigt på våren, när dagarna blir längre och solen börjar värma, uppstår en kritisk period för blåsipporna. Den starka vårsolen kan locka igång avdunstningen från de vintergröna bladen, samtidigt som marken fortfarande är frusen (tjäle). Detta innebär att plantan inte kan ersätta den vätska som avdunstar, vilket leder till uttorkning och skador på bladen. Detta fenomen kallas tjältorka och är en vanlig orsak till vinterskador på många städsegröna växter.
För att skydda mot tjältorka är det viktigt att skugga plantorna från den starka solen under februari, mars och april. Om de inte har ett naturligt skydd från snö eller löv, är det nu som täckning med granris eller en skuggväv (säckväv) gör som störst nytta. Riset eller väven bryter solstrålarna och minskar avdunstningen tills tjälen har gått ur marken och rötterna åter kan ta upp vatten.
Så snart tjälen har släppt och jorden börjar torka upp är det dags att försiktigt avlägsna vinterskyddet. Välj en mulen dag för att undvika en chock för plantan. Rensa bort det gamla, vissna fjolårsbladen. Ofta kan de enkelt plockas bort för hand. Denna vårstädning ger ljus och luft till de nya skotten och blomknopparna som är på väg upp och minskar risken för svampangrepp.
Var observant på vattningsbehovet under våren. Även om marken är fuktig efter snösmältningen kan en solig och blåsig vår snabbt torka ut det översta jordlagret. Nyvakna plantor är extra känsliga för torka. Kontrollera fuktigheten regelbundet och var beredd att vattna om det behövs för att ge blåsipporna en så bra start som möjligt på den nya säsongen.
