Beskärning är en trädgårdsteknik som ofta förknippas med träd och buskar, men även för örtartade perenner och annueller som underblomman kan en genomtänkt beskärning och nerklippning göra stor skillnad. För underblomman handlar beskärning inte om att forma en vedartad struktur, utan snarare om att uppmuntra till en buskigare tillväxt, förlänga blomningsperioden och upprätthålla en prydlig och frisk planta. Genom att använda enkla tekniker som toppning och dödhuvudning kan du styra växtens energi dit du vill ha den – mot fler grenar och en överflöd av blommor. Denna artikel kommer att gå igenom de olika anledningarna till att beskära en underblomma, de bästa tidpunkterna för olika ingrepp, och de korrekta teknikerna för att säkerställa ett lyckat resultat.
Det primära syftet med att beskära en underblomma under växtsäsongen är att främja en rikligare blomning. Genom att regelbundet ta bort överblommade blommor, en process som kallas dödhuvudning (deadheading), hindrar du växten från att lägga sin energi på att producera frön. Istället omdirigeras denna energi till att skapa nya knoppar och blommor, vilket kan förlänga blomningssäsongen med flera veckor, ibland till och med månader. Detta är den enskilt viktigaste beskärningsåtgärden för att maximera blomsterprakten.
En annan viktig anledning till beskärning, särskilt tidigt i plantans liv, är att skapa en mer kompakt och välförgrenad planta. Genom att toppa unga plantor, det vill säga nypa av den översta tillväxtpunkten, bryter man den apikala dominansen och tvingar plantan att skicka ut sidoskott från bladvecken nedanför. Detta resulterar i en buskigare och mer robust planta med fler stjälkar som kan producera blommor, istället för en enda, lång och gänglig stjälk.
Slutligen spelar beskärning en roll i den allmänna hygienen och skötseln av plantan. Att klippa bort skadade, vissna eller sjuka blad och stjälkar hjälper till att hålla plantan frisk och ser mer estetiskt tilltalande ut. Det förbättrar också luftcirkulationen inuti plantan, vilket kan minska risken för svampsjukdomar. I slutet av säsongen är en slutgiltig nerklippning nödvändig för att förbereda plantan och knölen för vinterförvaringen.
Toppning för en buskigare planta
Toppning är en teknik som bäst utförs när underblomman är ung, oavsett om du har drivit upp den från frö eller planterat en knöl. Den ideala tidpunkten är när plantan har nått en höjd av cirka 15-20 centimeter och har utvecklat minst tre till fyra bladpar. Att toppa en planta är mycket enkelt och kräver oftast inga verktyg, även om en liten, ren sax eller sekatör kan användas för ett prydligare snitt.
För att toppa plantan, lokalisera den översta tillväxtpunkten, det vill säga det allra översta lilla skottet och de minsta bladen. Nyp eller klipp av denna topp precis ovanför det översta fullt utvecklade bladparet. Genom att ta bort denna centrala tillväxtpunkt tas den hormonella signalen som undertrycker tillväxten av sidoskott bort. Som ett resultat kommer de två knopparna som sitter i bladvecken precis under snittet att aktiveras och börja växa ut till två nya huvudgrenar.
Effekten av denna enkla åtgärd är dramatisk. Istället för att fortsätta växa som en enda, hög stjälk, kommer plantan nu att utveckla en mer förgrenad och buskig form. Denna process kan till och med upprepas. När de två nya grenarna har vuxit till sig och utvecklat några bladpar, kan du toppa även dem. Detta kommer att resultera i fyra huvudgrenar och en ännu buskigare planta. Undvik dock att toppa för sent på säsongen, då detta kan försena blomningen.
En buskigare planta är inte bara mer estetiskt tilltalande, den är också starkare och mer stabil, och mindre benägen att behöva stöd. Framför allt innebär fler grenar fler platser där blommor kan utvecklas. Även om toppning kan försena den allra första blomman med en vecka eller två, är den totala mängden blommor som produceras under säsongen oftast betydligt större, vilket gör det till en mycket värdefull teknik.
Dödhuvudning för förlängd blomning
Dödhuvudning, eller att putsa bort vissna blommor, är den viktigaste och mest återkommande beskärningsuppgiften under hela sommaren. När en blomma på underblomman har pollinerats och vissnat, är dess naturliga syfte att bilda ett frö. Denna process är mycket energikrävande för växten. Genom att ta bort den vissna blomman innan den hinner utveckla ett frö, lurar du växten att försöka igen. Den fortsätter då att producera nya blommor i ett försök att fullfölja sin livscykel och reproducera sig.
Underblommans blommor sitter ofta i kluster, och de slår inte ut alla samtidigt. Det bästa sättet att dödhuvuda är att regelbundet, kanske varannan eller var tredje dag, gå igenom plantan och nypa bort de individuella blommorna som har vissnat. De vissna blommorna är lätta att känna igen; de är hoprullade och har förlorat sin färg. Du kan oftast enkelt dra bort dem med fingrarna. Var försiktig så att du inte skadar de nya knopparna som ofta sitter i samma kluster.
När alla blommor i ett kluster har blommat över kan du klippa bort hela blomstjälken. Följ stjälken ner till den första uppsättningen av friska blad och gör ett rent snitt precis ovanför dem. Från bladvecket vid denna punkt kommer plantan ofta att skicka ut en ny, blommande gren. Detta håller inte bara igång blomningen, utan bidrar också till att plantan ser prydlig och välskött ut, utan en massa vissna blomrester.
Att vara konsekvent med dödhuvudningen gör en enorm skillnad för blomningens längd och intensitet. Det kan kännas som ett ständigt pågående jobb under högsommaren, men det är en liten insats som ger stor utdelning. Om du vill samla egna frön för nästa säsong, kan du låta några av de sista blommorna på hösten sitta kvar och utveckla frön. De stora, svarta fröna är lätta att samla in när de är mogna och har lossnat från plantan.
Nerklippning inför vintern
I slutet av växtsäsongen, när temperaturen sjunker och dagarna blir kortare, kommer underblommans tillväxt att avta. Den sista och mest drastiska beskärningen sker som en förberedelse för att gräva upp knölarna för vinterförvaring. Denna nerklippning ska inte göras för tidigt, eftersom plantan behöver sitt bladverk för att kunna samla så mycket energi som möjligt och lagra den i knölen inför viloperioden.
Den bästa tidpunkten för nerklippning är efter den första riktiga nattfrosten. Frosten kommer att få hela bladverket och stjälkarna att bli svarta, slaka och vissna. Detta är en tydlig signal om att den vegetativa delen av plantan har gjort sitt för säsongen och att all återstående energi nu finns lagrad i den underjordiska knölen. Att vänta på frosten säkerställer att du maximerar knölens energireserver.
Använd en vass och ren sekatör eller trädgårdssax för att klippa ner all blast. Lämna kvar cirka 10-15 centimeter av de grövsta stjälkarna. Dessa stumpar fungerar som ett praktiskt handtag när du sedan ska gräva upp knölen ur marken. Det gör det lättare att lokalisera exakt var knölen finns och minskar risken för att du av misstag skadar den med spaden eller grepen.
Efter nerklippningen kan du fortsätta med processen att gräva upp, torka och förvara knölarna som beskrivits i detalj i artikeln om övervintring. Om du bor i ett mycket milt klimat där underblomman kan övervintra i marken (zon 1, i mycket skyddade lägen), kan du klippa ner blasten och täcka marken med ett tjockt lager löv eller granris som ett skyddande täcke mot kylan. I de allra flesta fall i Sverige är dock uppgrävning den säkraste metoden.
Saneringsbeskärning och underhåll
Under hela växtsäsongen kan det vara nödvändigt att utföra en lättare underhålls- eller saneringsbeskärning. Detta innebär att du tar bort delar av plantan som är skadade, sjuka eller angripna av skadedjur. Om du ser ett blad som har tydliga tecken på en svampsjukdom, som mjöldagg eller rost, är det bäst att klippa bort det omedelbart för att förhindra att sjukdomen sprider sig. Kasta det angripna materialet i soporna, inte i komposten.
Samma sak gäller för stjälkar som har knäckts av vinden eller skadats på annat sätt. Klipp av den skadade delen med ett rent snitt precis under brottet. Detta ser inte bara snyggare ut, utan minskar också risken för att det skadade området blir en inkörsport för sjukdomar. Plantan kommer vanligtvis att svara med att skicka ut ny tillväxt från en nod under snittet.
Om du odlar flera underblommor tätt tillsammans i en rabatt, kan det ibland bli nödvändigt att gallra lite för att förbättra luftcirkulationen. Om plantorna blir extremt täta kan du klippa bort några av de inre, svagare stjälkarna vid basen. Detta öppnar upp plantan och låter luft och ljus nå de inre delarna, vilket kan minska risken för svampsjukdomar som trivs i fuktiga och stillastående miljöer.
Vid all typ av beskärning är det viktigt att använda rena och vassa verktyg. En vass sekatör eller sax ger ett rent snitt som läker snabbt, medan ett slött verktyg kan klämma och slita sönder växtvävnaden, vilket skapar en större såryta som är mer mottaglig för infektioner. Det är en god vana att rengöra sina verktyg, till exempel med T-röd, regelbundet, särskilt efter att ha klippt i sjukt material.
📷 そらみみ, CC BY-SA 4.0, via Wikimedia Commons
