Övervintring av klockor

Att säkerställa en lyckad övervintring för dina klockor är avgörande för att kunna njuta av deras skönhet år efter år. De flesta perenna klocksorter som odlas i svenska trädgårdar är härdiga och anpassade för vårt klimat, men en framgångsrik vintervila handlar om mer än bara att tåla kyla. Den största fienden under vintern är ofta inte frosten i sig, utan snarare kombinationen av kyla och fukt. En vattensjuk och frusen jord kan leda till att rötterna drabbas av syrebrist och ruttnar, vilket är en mycket vanlig orsak till att perenner dör under vintern. Därför är den absolut viktigaste förberedelsen att säkerställa att dina klockor är planterade i en jord med utmärkt dränering.

Förberedelserna för vintern börjar redan under sensommaren och hösten. En viktig åtgärd är att sluta gödsla i tid, senast i början av augusti. Att tillföra näring sent på säsongen, särskilt kväve, kan stimulera ny tillväxt. Dessa nya, späda skott hinner inte mogna och förvedas ordentligt innan frosten kommer, vilket gör dem extremt känsliga för frostskador. Skador på sen tillväxt kan försvaga hela plantan och skapa inkörsportar för sjukdomar. Låt istället plantan gå in i sin viloperiod på ett naturligt sätt.

När de första frostnätterna har kommit och fått bladverket att vissna ner, ställs många inför frågan om de ska klippa ner sina perenner eller inte. För klockor finns det argument för båda strategierna. Att klippa ner de vissna stjälkarna till cirka 10 centimeter över marken ger ett städat och prydligt intryck i rabatten och minskar risken för att svampsporer och skadedjursägg övervintrar i de gamla växtresterna. Detta underlättar också vårstädningen avsevärt.

Å andra sidan kan de kvarlämnade stjälkarna och bladen fungera som ett naturligt vinterskydd. De hjälper till att fånga upp löv och snö, som bildar ett isolerande täcke över plantans krona och rötter. Snön är särskilt värdefull eftersom den skyddar mot både extrem kyla och den uttorkande effekten av vintersol och vind. Om du väljer att låta växtresterna stå kvar, se till att klippa bort dem tidigt på våren innan den nya tillväxten har kommit för långt, för att ge den ljus och luft.

Vikten av god dränering

Den enskilt viktigaste faktorn för att klockor, och de flesta andra perenner, ska klara vintern är god dränering. När jorden är mättad med vatten och sedan fryser, expanderar vattnet och kan skada eller spränga växtens rötter och rothals. I en blöt och kompakt jord blir rötterna dessutom stående i kallt vatten under töperioder, vilket leder till syrebrist och ökar risken för rotröta. Detta är särskilt kritiskt för alpina klocksorter som i sin naturliga miljö växer i grusiga och extremt väldränerade sluttningar.

Redan vid planteringen lägger du grunden för en god dränering. Om du har en tung lerjord i din trädgård är det nödvändigt att förbättra den innan du planterar klockor. Blanda i rikligt med organiskt material som kompost och barkmull, samt grovt material som sand eller grus. Detta skapar en mer porös och lucker struktur som låter överflödigt vatten rinna undan snabbare. Att plantera i upphöjda bäddar eller i ett stenparti är ett annat utmärkt sätt att säkerställa att rötterna aldrig blir stående i vatten.

Undvik att plantera dina klockor i svackor eller lågpunkter i trädgården där vatten naturligt samlas under höst och vinter. Välj istället en plats som lutar lätt, så att ytvattnet kan rinna bort. Var också försiktig med att täcka marken runt plantorna med alltför täta material som kan stänga in fukt. Ett luftigt lager av granris eller löv är bättre än ett tjockt, kompakt lager av blöta löv som kan kväva plantan.

Under vintern är det viktigt att se till att snö och is inte bildar isblock runt plantornas bas. Om du skottar snö, undvik att lägga stora, tunga högar ovanpå dina perennrabatter. En tjock isbark som bildas efter töväder och snabb frysning kan vara mycket skadlig, eftersom den hindrar syret från att nå ner i marken. Om möjligt, försök att försiktigt hacka hål i isen för att förbättra luftväxlingen, men var noga så att du inte skadar plantorna.

Att täcka eller inte täcka

Frågan om vinterskydd är vanlig bland trädgårdsägare. För de flesta härdiga klocksorter som är planterade på en väldränerad plats är extra täckning inte nödvändig, särskilt inte om det finns ett naturligt snötäcke. Snön är naturens bästa isoleringsmaterial och skyddar effektivt mot både extrem kyla och uttorkande vindar. En barvinter, det vill säga en vinter med barmark och stark kyla, är mycket mer ansträngande för växterna än en snörik vinter.

I regioner med osäkra snöförhållanden eller för särskilt känsliga sorter och nyplanterade exemplar kan ett lätt vinterskydd vara en god försäkring. Det bästa materialet för täckning är luftigt och släpper igenom fukt. Granris är det klassiska och kanske bästa alternativet. Det skyddar mot kyla och vind, skuggar mot den starka vårsolen och packas inte ihop när det blir blött. Lägg på riset först när marken har frusit till lite, annars finns det risk att möss och andra smådjur bygger bo under det.

Torra löv, särskilt från ek och bok som inte förmultnar så snabbt, är ett annat bra och gratis täckmaterial. Kratta ihop en hög med löv över rabatten efter att marken har frusit. För att förhindra att löven blåser bort kan du lägga några grankvistar ovanpå. Undvik att använda tunga, blöta löv från exempelvis lönn, då de kan bilda en kompakt, syrefattig matta som kan kväva plantorna. Halm och täckbark kan också användas, men se till att lagret är luftigt.

Det är lika viktigt att veta när man ska ta bort vinterskyddet som när man ska lägga på det. Ta bort täckningen gradvis på våren när den värsta nattfrosten är över och marken har börjat tina. Om du tar bort skyddet för tidigt kan de nya, späda skotten skadas av sen nattfrost. Om du väntar för länge kan det istället bli för varmt och fuktigt under täcket, vilket kan leda till röta och svampangrepp, och den nya tillväxten kan bli blek och gänglig på grund av ljusbrist.

Övervintring av klockor i kruka

Att övervintra klockor i krukor är betydligt mer utmanande än att övervintra dem på friland. I en kruka är rotsystemet exponerat för kyla från alla håll, och temperaturen i krukan kan snabbt sjunka till samma nivå som i luften. En genomfrusen rotklump innebär i de flesta fall en säker död för plantan. Därför krävs särskilda åtgärder för att skydda krukodlade perenner under vintern. Den säkraste metoden är att förvara dem på en kall men frostfri plats.

Ett svalt garage, en jordkällare, ett förråd eller ett ouppvärmt växthus är idealiska platser för vinterförvaring. Temperaturen bör helst ligga mellan 0 och +5 grader. På en sådan plats går plantan i dvala men rötterna skyddas från den skadliga frosten. Vattna mycket sparsamt under vintern, kanske en gång i månaden, bara tillräckligt för att förhindra att rotklumpen torkar ut helt. För mycket vatten i kombination med kyla ökar risken för röta.

Om du inte har tillgång till en frostfri förvaringsplats kan du försöka övervintra krukorna utomhus, men då krävs noggrann isolering. Börja med att välja en skyddad plats, till exempel intill en husvägg där det är lite varmare. Ställ krukan på en frigolitskiva, trätrall eller annat isolerande material för att skydda den från markkylan. Svep sedan in hela krukan, från botten till toppen, i flera lager av isolerande material som bubbelplast, juteväv, gamla filtar eller liggunderlag.

Ett annat smart knep är att gräva ner hela krukan i marken i en skyddad del av trädgården eller i komposthögen. Jorden fungerar som en utmärkt isolator och skyddar rötterna från de snabbaste och mest extrema temperaturväxlingarna. Oavsett vilken metod du väljer utomhus, är det en fördel om det kommer snö som kan täcka krukorna och ge ytterligare isolering. Kom ihåg att mindre krukor fryser igenom mycket snabbare än stora, så välj gärna en generös storlek på krukan om du planerar att övervintra den utomhus.